our time is short

Man mår så mycket bättre av att komma ut. Bara gå utanför dörren och gå en sväng. Andas in den kalla luften i lungorna och kolla på alla människor och undra vart dom är påväg, hur dom mår osv osv.. Bara gå och tänka, på ingenting. Jag var ute förut en sväng och gick, det var skönt. Mådde bättre efter, kännde mig liksom mer glad på något sätt. Som om jag släpp en liten liten sten. Mår man bättre av att bara vara ute? Jag tror det. Man mår ju inte direkt så himla bra av att sitta inne 24/7 och glo på en data skärm och lyssna på Jason mraz - im yours i tio timmar och få nej från alla jobb man söker. Då känner man sig inte sådär riktigt uppe på topp direkt. Men man får inte ge upp. Aldrig någonsin. Som med jobb, fast jag får 300000 nej så skall jag inte sluta söka. Någon stans finns ju det ett jobb till mig. Så är det med allt, man skall inte ge upp bara för man får ett nej eller får en motgång. Då är det bättre att kämpa på.. Man kan ju inte komma längre ner än vad man är just då, känns det.. Fast vägen upp mot toppen är svår, så kommer man bli så stolt och glad sen, när man väl klarat det. Vad det nu är man klarar.. Bara man inte slutar kämpar, så går allt. Nästan allt. Well, livet är hårt, men livet är också en gåva.Glöm inte det....

Sånt här kan hända när man har mycket tankar i huvudet som man inte vet vart man skall göra av. Så nu skrev jag bara, min hjärna drog ner orden till mina fingrar och tankar blev till ord. Det är skönt att bara skriva ibland.. Väldigt ofta. Jämt.
En befrielse, hjärtat och huvudet känns så mycket lättare och bekymmren känns som bortblåsta för några sekunder.

IAF,det som jag tänkte skriva från början men mina fingrar inte lät mig skriva före detta här ovan är iaf att jag har precis städat och skurat. Är helt svettig och slut och hungerig. Jag mår sådär idag, så jobbigt med jobb och allt. Men det kommer väl.... Annars är allt bra, nästan allt. Lisa kommer hit om en stund och vi skall kolla på Idol ikväll. Ska bli kul att se Isabella på tv!!! För hon kommer vara med, jag är säker på det. Jag är stolt.
Nu ska jag duscha bort svettet och bara stå under det rinnande vattnet och andas.


Never look back...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback