Linndy

Jag sjunger ner på marken. Viskningar runt omkring mig.
Är de verkliga, råttorna som river i bröstet,
är de verkliga, och jag?
Jag.
Jag kanske inte existerar.
Är allt oro? Är allt verklighet? Eller är allt en mardröm?
Ingenting existerar. Allting existerar.
Ingenting är verklighet. Allt är verklighet.
Jag vet ingenting. Jag vet allting.
Typ så, är det. Så är mitt liv. Mitt liv.
Jag. Mitt liv. Jag... MITT LIV.
Allt är komplicerat. Livet är komplicerat.
Okej, jag mår dåligt ibland. Ändå reser jag mig alltid. ALLTID. Fattar tag i livets armar och mina tankar klarnar.
Vad är det som jag vill ha av livet, som jag inte kan släppa, som jag fortsätter leta efter,
det vet jag inte. Ingen vet. Men snart vet jag. För det är mitt liv. Mina känslor, och Jag. Jag måste fixa mig själv. Måste bygga upp mig själv. Så är det bara. Livet är hårt, men livet är även en gåva. Och det får man aldrig någonsin glömma.

Jag är rik på det finaste som finns i världen. Och det är kärlek. Pojkvänn, vänner och familj. Ni är det finaste jag har.
Er lever jag för. Er. Tänk på det. Och utan er är jag ingenting. Ingenting. Så lämna mig inte. Va nära mig, bry er om mig. Vad som helst, visa att ni tycker om mig. Det betyder mer än alla pengar i världen. Jag lovar. Min bror tex, han är allt. Mitt allt. Som ni alla andra. Förstå det. Ni verkar inte inse vad jag bryr mig, eller ni verkar inte ens inse att ni bryr er om mig.
Gör ni det?
Kärlek är allt. Kärlek är allt.
NI är allt.

Linnda



Sådär är man i vissa tillfällen. Ibland alltid. Ibland sällan. Ibland...