Igen......

Jag kommer aldrig kunna skratta, om jag inte får gråta.
Jag kommer aldrig känna glädje, om jag aldrig får känna sorg..
Jag vaknade en morgon och skrek.
Ensam igen...
Med min kudde blöt av svett,
Hallelulja!!

Jag ligger i min säng och glor. Det har jag gjort hela mitt liv, i stort sett.
Jag stirrar på en vägg och tänker.
Tänker ingenting...
Jag vill leva, inte spela död. Levande död.
Allt glöms bort, glömmer ni av mig också? Glöms jag med bort?
Trött på dem mesta.

Hjälp mig jag mår dåligt
Hjälp mig jag mår dåligt
Jag vill spy
Hjälp mig jag mår dåligt
Jag vill spy på er !!!!!


Sekunder minuter timmar och dagar..Tiden rinner iväg. Timmar, dagar, veckor, år.
Vi slösar tid på ingenting.

Sånna här dagar jag är rädd för så fort jag vaknar ska komma. Jag hinner aldrig vara glad innan dom kommer igen.
Jag orkar inte. Jag orkar inte må dåligt.
Alla inom psykvården kan ju stoppa upp något jävligt vasst mellan benen.
Man ska inte behöva få vänta i 4 månader på att få en riktig psykolog.
4 månader!! Vad vill ni jag ska göra så länge? Jag mår ju bara sämre.
Man får inte akut psykolog om man inte ringer och skriker att man ska ta livet av sig om man inte får hjälp nu.
så ska det väl fan inte behöva va?

när jag väl vågade ta det största jävla jobbigaste stegeit i mitt liv att gå ill en läkare och berätta hur dåligt jag mår, och att jag måste få hjälp NU. Ja vad gör dom då? Då får jag vänta i 4 månader.

Jag är så trött på mänskligheten.
Trött på mig själv. Trött på er. Trött på allt.
Så jävla trött.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback