Någon slags verklighet

Är det väl endå....?
Dagarna går och kommer och man mår ibland bra och ibland dåligt. Jag tror det mest är mitt fel själv, att jag mår dåligt vissa dagar. Är för känslig, för otrygg med mig själv. Måste börja lita på mig själv mer. Måste..
Jag ska göra det jag vill, inte det andra vill att jag ska göra. Jag menar, jag misslyckas hellre om jag har försökt göra något jag vill, än att lyckas med något någon annan vill som jag inte vill själv. Förstår ni mig liksom?
Jag vet att om man bara biter ihop så blir allt så mycket bättre...Snart! Det är liksom sätta igång att leva eller sätta igång att dö. Låter hemskt men så är det ju, man kan inte gå ner sig under jorden för allt. Det är bara hoppas och tro att en dag ska man slippa vara såhär känslig och otrygg, hopp är något bra och bra saker dör aldrig.
Men ju mer jag mognar för var dag som går detso mer inser jag att jag är tvungen att finns en egen väg. Jag lär mig också att nöja mig med att jag inte kan hitta alla de svar jag vill ha på allt.
Dags att sluta vända kappan efter vinden nu?
Dags att börja tro på mig själv och enbart mig själv?
Dags att bli stolt över mig själv?
Jag tycker så.

Kändes skönt att rensa huvudet lite, är faktiskt mycket gladare nu! Woho.
Dags att bege mig ut i köket för att kolla om min smarriga lasange är klar.

i dont worry cuz everything gonna be alright! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback